Tyst, så stilla

481

Frostbeklädd

så vacker

så skör.

Kylan

biter mina kinder

mina fingrar kalla.

541

Vinden

en isande

gråkall vind.

Kryper ner

på frostbeklädd natur.

491

Som små öron

ännu kvar,

bruna till färgen

bakom rimfrostens kristaller.

Sparar

i minnet

minns

det vackraste vackra ❤

501

Ännu så ståtlig

rak i ryggen

likt sökande av ljus

men ack så skör.

531

Följer spåren

den upptrampade

lilla stigen.

Knaster

hörs under

fodrade

kängor.

601

Små röda

ensamma

kvarglömda

bortglömda

stela av kylan.

561

Ensam

envis

stark.

I ljuset

så vacker.

Trotsat

höstvindar starka.

511

Ståtlig

i dimman

till toner

av kylans

rosa nyans.

571

Så snabb

med blixtens hastighet

upp längs

barkbeklädd stam.

Liten

så otroligt vacker

den lilla

med det passande namnet,

trädkrypare.

551

Söker med blicken

lyssnar

till tystheten

så stilla.

Hoppas

önskar

ett möte

eller två…

581

Får bekräftat

någon har gått före…

Spår i snön

nya

färska

kan nästan känna

dess närvaro.

Kanske en annan gång

vi möts,

vi två.

591

Följer vägen

så stilla

så tyst.

Vägen

som

leder mig hem

till torpet

det vackra.

521

Ensam

på bar gren.

Rör sig så sakta

i isande vind.

Framme vid torpet…

Kliver in

i vedeldad värme

längtar

till nästa upplevelse,

tyst, så stilla ❤

Annonser

2 reaktioner till “Tyst, så stilla

  1. Vilken underbar promenad och kärleksfull beskrivning av naturen. Du får en verkligen att känna den där ödmjuka känslan till utomhusets alla invånare, både växter och djur.

    Liked by 1 person

Uppskattar ett litet ord eller 2 ;)

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s