Ibland dalar jag ner som i ett avgrundshål när det handlar om mitt fotograferande. Det är då som jag känner uppgivenhet, att mina bilder inte duger, att jag står still och stampar, att min kreativitet fastnat…

Någon skrev någon gång, några rader jag läste på någon blogg, att det är just då man utvecklas, det är då som nya tankar ploppar upp och kreativiteten tar fart.

Jag har absolut inte tappat min lust att fota, nej tvärtom…

Jag har ett stort sug, ter mig nästan abstinent 😉

Men den där känslan av att inte duga och inte veta var jag står i mitt fotograferande, att hitta ”min stil”… den är lite jobbig. Kanske har den att göra med hur man känner sig rent allmänt??
Läser mycket, kanske allt för mycket…

Försöker att inte låta mig påverkas, försöker hitta min stil, min grej, fokusera på det jag tycker om. Försöker och hoppas ändå att få någon slags hjälp på traven, på vägen dit ❤

Men när jag inte vet vad jag gillar och inte gillar utav det jag själv fotar och skapar… ja då blir det lätt lite knas i mitt tankesätt. Känner då och då att jag fotar samma lika, mest hela tiden… så vad vill jag då??

Vem fotar jag för, för vem ska jag duga???

Strävar jag efter att hamna och bli en i gänget naturfotografer, en i gruppen på fb… där det råder inbördes ”gilla” (min åsikt, min känsla)…???

Är det vad jag vill? Är det att duga? Är det jakten på ”likes” som gör att man ska bli nöjd eller…

Idéer, kreativa tankar och stor skaparlust, ja det har jag. Det finns många projekt som ploppar upp i mitt huvud, nästan så att jag kan bli lite för ivrig. Måste försöka bromsa mig själv. Bättre att försöka fokusera på ett eller kanske två projekt och inte typ 100 😉

Att jag vill fota naturen och dess liv, det vet jag med all säkerhet. Det är ju där jag trivs som allra bäst. 

Många är åsikterna kring hur en bild ”ska se ut”… Är det något man ska påverkas av eller ska man helt enkelt strunta i dom som jag kallar ”prettogubbar”??

För vad är egentligen en bra bild??? Det finns säkert hundratals, tusentals, ja säkert ännu mer åsikter i den frågan. Om ni kikar in här (Världens dyraste fotografier) så får ni själva avgöra vad ni tycker…

Visst finns det då och då små mikrotankar som ploppar upp när jag står med kameran framför näsan. Tankar om ”regler” och ”vad andra skulle gilla” dyker upp men jag gör allt jag kan för att mota undan dom tankarna. För i grund och botten så är det ju inte för någon annan jag fotar utan enbart för mig själv. Att någon annan gillar en bild är ju bara en stor bonus… eller hur?! Det är åtminstone det jag försöker övertyga mig själv om.

Men kanske är det så att, är man uppväxt med känslan av att alltid vara på jakt efter bekräftelse, av att duga… så kommer dom här känslorna fram. Oavsett om man vill det eller inte.

Jag har nyligen hittat ett par riktigt bra, lärorika och inspirerande bloggar som jag besökt en hel del dom senaste dagarna. Den ena ägs av en man som heter Johan och den andra av en Thomas. Dom har många kloka tankar och väldigt bra och lärorika inlägg om foto och redigering.

Många, ja kanske nästan alla som går under titeln naturfotografer menar att man inte ska redigera naturbilder utan leverera dom direkt tagna ur naturen. Är det så det ska vara, då får jag nog skippa det här med att kalla mig själv en naturfotograf. För det mesta, eller åtminstone väldigt ofta är mina bilder hämtade direkt ur naturen men jag känner absolut inga problem alls med att jobba/leka med bilder i olika redigeringsprogram. Det viktiga är ju ändå att jag är nöjd med vad jag åstadkommit så frågan hänger fortfarande kvar… Vad vill jag? Vill jag försöka ta mig in och bli accepterad i den inre kretsen? Är det dit jag egentligen vill nå? Eller ska jag anamma vad bloggaren och fotografen Thomas skriver ”-skit i vad andra anser och bara kör”, ”-hitta ditt eget bildspråk” och sluta jaga likes. Kloka människa!!! Nu är han en av dom som ratar bildredigering men han kör sitt race och skapar det han gillar och det är väl det som är hela grejen och framgången…

Har ni någonsin varit med i fb-grupper där man ska lägga in bilder för bedömning och likes? Där, måste jag säga (min åsikt och känsla igen) råder stor inbördes beundran och är du inte en av dom eller om du inte är tillräckligt aktiv… då är det rätt kört och trist.

Så vad vill jag då?

Svaret är trots allt ganska självklart men vägen dit aningens krokig men jag kämpar på och tar mig nog fram ska ni se.

Kram och Hej, från lilla mig 🙂

som nu kan kalla mig Fru 😉

Ps, alla bilder utom den sista är från en fotovandring i skogen utanför Karlskoga. Den sista bilden är på ”en av många” liknande invånare på Jamaica.

Annonser