Vår

Vårdagjämning

Efterlängtad

Min absoluta favorit

min bästa tid på året.

Den tid då jag längtar ut.

Längtar ut till det liv som växer upp.

Det nya livet.

Det nygamla livet

och dom små liven 😉

I virrvarret

i blandningen av det gamla

och det nya

finner jag livet.

Livet som söker ljuset

det viktiga ljuset

livets källa.

Som små spirande skönheter

tar dom sig upp

ut ur vinterdvalans slumrande tid.

Reser sig upp

ståtliga och granna.

Jag gör dom sällskap

platt på mage

i den ännu så fuktiga mossan.

 

Likt tentakler sträcker dom sig ut

ännu lite kala och tomma

redo att täckas av nya blad

nya blommor.

Redo att bygga upp sin styrka

för att till sensommaren, hösten, ha äran

att bjuda oss

på välsmakande 

blåa små go´bitar.

Fukten, den ännu lite råa vinterkylan 

gör sig påmind

på min lite småfrusna lekamen.

Reser mig upp,

blickar upp mot grenverkets

ack så vackra ljusinsläpp.

Det ljuvaste ljuset

som stundtals ger mig tårar

tårar av glädje

tårar

orsakade av dom ljuskänsliga små ögonen.

Skönjer genom dom tårfyllda ögonen

kala små, kala stora, grenar och kvistar.

Kala, tomma, men med antydan

till små glädjande knoppar.

Knoppar som väntar 

väntar precis som mig,

på värmen, den underbara värmen.

Barrträdens ljusgröna nyans

klär vår natur

precis som den gör i juletid

i var mans och kvinnas hem.

Lika vacker oklädd som klädd

av kulörta kulor

och skimrande julgransljus.

Vacker, naturligt vacker ❤

I dom gamla skogarna

dom där så oemotståndligt

magiska trollskogarna

pyntas grenarna, stora som små

av ljuvliga gardiner,

av borttappade små tomteskägg.

Naturligt skira, egentillverkade

svajar dom tyst i den friska vårvinden.

Tystnaden i den djupaste av trollskogar.

Tystnaden, så fri från dagens alla ljudintryck.

Vi behöver den så väl ❤

Tystnaden

ger plats,

plats för dom vårglada små fåglarna

att förmedla sin vackraste strof.

Söker efter de ljuvaste av toner

känner mig lite iakttagen

och jag vet…

Jag är inte ensam…

Men jag känner ingen rädsla.

Ensamhet ger mig rädsla

Och mörkret…

Skulle jag dock känna rädslan komma

gör jag mig redo,

redo, likt Ronja Rövardotter

att sjunga upp

till det vackraste av vårskrik… 

Och jag vet

att bland stock och sten

på mossbeklädda kullar

finner jag kära maken, i mörkrets ljusa glänta,

i dom djupaste av trollskogar

med sin trygga famn

och sin troga vän och följeslagare, Mr Nikon 😉

Tillsammans vandrar vi

känner in naturen

känner in den annalkande våren

och trivs som allra bäst

Önskar er alla en härligt ljuvlig och skön vårhelg!!

 Vi ska ut

ställa klockan innan tuppen gal

hänga på oss ryggorna

och bege oss ut…

Ut till Paradiset ❤

Annonser