Livet på en stubbe

Sätter mig ner på den höstfuktiga barr- och lövklädda marken. Ser skogen från ett annat perspektiv. Ett stort, magnifikt och mäktigt möte. Granens barrtyngda grenar hänger tungt av den fuktiga luften och bildar i motljuset utsträckta armar, redo att fånga världen.

Med den dalande solen blir färgerna varma och intensiva. Skogen bjuder upp till en sprakande färgpalett.

Kryper ner, lägger mitt mössbeklädda huvud på den fuktiga mossan och riktar objektivet mot dom små svamparna som stoltserar så vackert i solen, på den mörka gamla väderbitna stubben.

Reser mig upp, vandrar vidare… Hittar en glänta dit solen når och lyser upp vår natur och där på en annan stubbe stoltserar små godbitar. En av dom har nått toppen, några andra stöttar upp bredvid.

Strax intill, på kalhygget når solen fram och lyser upp dom varmröda små blåbärsbladen. Jag väljer att backa lite…, kliver in bakom en gran, lite skymd av det starkaste solljuset. Det är där jag återskapar det jag ser. En vacker tavla i höstens varma kulörer ❤

På min väg från ljuset, in i den mörkare delen av skogen blir jag så beklämd… Ledsen över vad jag ser… Visst kan det väl se charmigt ut med en gammal kaffekittel hängandes på en gren… men nere på marken, under kitteln, ligger mängder av gamla konservburkar, glasburkar, däck etc etc… Vad utsöndrar det i vår natur?? Nu är det mesta överväxt och med all säkerhet legat där väldigt länge, men det är så trist att se. (Be)klämda, är även dessa små svampar som med sin urkraft trängt sig ut från stubbens bark. Vackert till skillnad från skräpet…

I den lite mörkare delen av skogen möter jag denna svamp som valt sin växtplats på en nedfallen björkstam. En vacker och fascinerande syn och än en gång fascineras jag över naturens växtkraft.

Svampar i massor möter mig på min vandring.

En del trivs bättre i grupp, en del mår bäst av ensamhet. På många mossbeklädda stubbar såg det väldigt trångt ut… Trångt, nära, intimt…

Mina tankar, mina jämförelser, går till oss tvåbenta… 😉

På min väg genom skogen tar jag många stopp. Jag rusar aldrig fram. Jag stannar ofta upp, sätter mig ner, ställer mig upp, ser mig omkring… Uppåt, nedåt, vrider huvudet åt höger… vrider huvudet åt vänster. Ser motiv, tänkbara motiv, självklara motiv. Ibland med bra resultat, ibland lite mindre bra 😉

Hoppfull som jag är, räknar jag blad… Tänk om… (klirr klirr 😉 )

Men som man brukar säga… Alla goda ting är 3 🙂 . Men… Kanske, kanske ska jag nångång finna en fyra 😉

Annat som mötte mig denna dag i den lite mörkare delen av skogen, var triss i blått. Nere i den mörkgröna mossan, strax intill den delikata trattkantarellen som var orsaken till mitt stopp, fann jag dessa charmiga tre ljusblåa luvor.

Och alldeles bredvid trissen i blått, reste sig denna skapelse. Ståtlig och vacker, bland barr och strån… Och känslan som just då infann sig var charmig. Smurflandet ❤ . Hade jag plötsligt blivit en del av Smurfarnas paradis 🙂 

Åter intog jag den mer marktäckande positionen och riktade objektivet mot den dalande solen och skapade en varm spännande bild, direkt hämtad ur Smurflandet!! Kanske den enda jag någonsin kommer att skapa… Lycka!!

Innan mina sista steg tog mig ut ur skogen ville jag ta vara på det sista av dagens ljus.  Och vad är väl mer passande än bruna, torra och vackra höstlöv och gigantiska svampar på en gammal stubbe, i motljus från solens sista försök att nå fram genom trädens stammar och spretiga grenar.

Jag hoppas ni kan känna känslan, närvaron… Den fuktiga marken,  kvällens kylslagna vind som sakta tar över ännu en fantastisk höstdag. En höstdag när den är som vackrast ❤

Livet på en stubbe ❤

Annonser

Paradiset

 Paradiset ja…

som liksom kom av sig…

Jag har varit på väg

att i ord och bild

få visa vår dag…

Vår dag i Paradiset ❤

Men efter några kämpiga dagar

och sen det som skedde i vårt land

så kom jag liksom av mig.

Men nu vill jag ändå få visa

det vackra vi har ❤

Känns än mer betydelsefullt just denna helg…

För platsen där vi denna arla morgonstund

befann oss på innehar

det vackraste av namn,

Paradishöjden.

Till tonerna av orrarnas spelande sång,

som på avstånd visade upp sig

kändes allt, just där och då,

bara så där magiskt fridfullt.

Så där fridfullt vi alla borde få ha

i denna, stundtals

ack så grymma värld.

Den morgonpigga leken nådde snart sitt slut

och de vårglada småfåglarnas sång tog över.

Skaparglädjen tog fart

huvudet fylldes av kreativa tankar

kreativa idéer.

Passade på att i den ännu

något kylslagna morgonen

där ute på den vackra mossen,

leka och testa

med kamerans hjälp

skapa och bevara

den där så magiska känslan ❤

Allt blir inte bra

men jag lär mig

jag har kul 🙂

och som man brukar säga…

Övning ger färdighet

övning ger resultat

och jag älskar det ❤

Lek! Kreativitet! Resultat!

och en massa skoj ❤

”Naturen visar oss vägen

skapar sina egna små väsen

små sällskap

på vandringsfärden…”

Vandrade vidare gjorde vi

lämnade den blöta mossen

tog oss in i mossbeklädd skog

där ljuset blir så där

magiskt vackert ❤

Där dofterna gav oss välbehag

där suget på det medhavda kaffet

tog över…

där kaffet

alltid smakar som bäst 😉

En kaffetår

en välsmakande go´bit

på en plats

i vår vackra natur…

Det är livet

när det är som bäst ❤

I Paradiset står dom tätt

dom välanvända

aningens väderbitna små gömslena.

Ännu står dom väl synliga

men i takt med grönskans entré

blir dom till smarta små 

tillhåll, nästintill osynliga.

I Paradiset möts man av historia 

en svunnen tid

en bevarad plats

bara så där…

Det skänker mig glädje 🙂

Platsen, mitt i Paradiset

som med all säkerhet

medfört mycket gott

kanske rent av mirakel… 😉

Dom små,

dom stora

ljusglimtar vi möter i livet.

Dom betyder allt.

Dom ger energi

dom ger lycka

dom ger trygghet

dom ger glädje ❤

Jag söker dom, även i skogen

för jag vet att dom finns…

Även den mörkaste av dagar

när himlen är tung av moln

när livet känns mörkt

går dom att finna,

bara man vill

bara man orkar ❤

Denna så vackra dag

när våren så väl försökte

men inte riktigt nådde ända fram

så fanns ljuset.

Vintern, som denna vackra morgon

inte riktigt släppt sitt grepp…

Kylan som trängde in

ja, ända in i märgen…

Men i takt med dagens uppvaknande

värmdes vi av det medhavda kaffet,

av många steg

i en inte allt för enkel terräng,

av solen som så sakteliga tog sig igenom

och av alla vackra möten.

Och väl hemma, tillbaka vid stugan

fann vi tecknet

det lilla livet

som vi alla, som älskar våren

så innerligt vill ha…

Nu har det gått en liten tid

mycket har hänt.

Men jag vet

att våren har kommit

och jag känner mig varm.

Jag fortsätter min vandring

tar vara på varje minut

av min absoluta favorit,

VÅREN ❤

Ps, Paradishöjden är en plats belägen i södra Kilsbergen vid Degerfors och Karlskoga. Mossen där orrarna spelade sin sång heter Örgivsmossen. Finns mer att läsa om platsen här.

En del av mina bilder är s.k dubbelexponeringar där jag tar 2 bilder som slås ihop till en, där den ena bilden är i skärpa och den andra i oskärpa. Bildens slutresultat skapas direkt i kameran men får innan den blir helt godkänd passera Photoshop. Och som ni säkert vet så går det utmärkt att klicka på bilderna för att få dom större.

Må så gott alla ni goa och var rädda om varandra ❤

Välkommen vår!

Vår

Vårdagjämning

Efterlängtad

Min absoluta favorit

min bästa tid på året.

Den tid då jag längtar ut.

Längtar ut till det liv som växer upp.

Det nya livet.

Det nygamla livet

och dom små liven 😉

I virrvarret

i blandningen av det gamla

och det nya

finner jag livet.

Livet som söker ljuset

det viktiga ljuset

livets källa.

Som små spirande skönheter

tar dom sig upp

ut ur vinterdvalans slumrande tid.

Reser sig upp

ståtliga och granna.

Jag gör dom sällskap

platt på mage

i den ännu så fuktiga mossan.

 

Likt tentakler sträcker dom sig ut

ännu lite kala och tomma

redo att täckas av nya blad

nya blommor.

Redo att bygga upp sin styrka

för att till sensommaren, hösten, ha äran

att bjuda oss

på välsmakande 

blåa små go´bitar.

Fukten, den ännu lite råa vinterkylan 

gör sig påmind

på min lite småfrusna lekamen.

Reser mig upp,

blickar upp mot grenverkets

ack så vackra ljusinsläpp.

Det ljuvaste ljuset

som stundtals ger mig tårar

tårar av glädje

tårar

orsakade av dom ljuskänsliga små ögonen.

Skönjer genom dom tårfyllda ögonen

kala små, kala stora, grenar och kvistar.

Kala, tomma, men med antydan

till små glädjande knoppar.

Knoppar som väntar 

väntar precis som mig,

på värmen, den underbara värmen.

Barrträdens ljusgröna nyans

klär vår natur

precis som den gör i juletid

i var mans och kvinnas hem.

Lika vacker oklädd som klädd

av kulörta kulor

och skimrande julgransljus.

Vacker, naturligt vacker ❤

I dom gamla skogarna

dom där så oemotståndligt

magiska trollskogarna

pyntas grenarna, stora som små

av ljuvliga gardiner,

av borttappade små tomteskägg.

Naturligt skira, egentillverkade

svajar dom tyst i den friska vårvinden.

Tystnaden i den djupaste av trollskogar.

Tystnaden, så fri från dagens alla ljudintryck.

Vi behöver den så väl ❤

Tystnaden

ger plats,

plats för dom vårglada små fåglarna

att förmedla sin vackraste strof.

Söker efter de ljuvaste av toner

känner mig lite iakttagen

och jag vet…

Jag är inte ensam…

Men jag känner ingen rädsla.

Ensamhet ger mig rädsla

Och mörkret…

Skulle jag dock känna rädslan komma

gör jag mig redo,

redo, likt Ronja Rövardotter

att sjunga upp

till det vackraste av vårskrik… 

Och jag vet

att bland stock och sten

på mossbeklädda kullar

finner jag kära maken, i mörkrets ljusa glänta,

i dom djupaste av trollskogar

med sin trygga famn

och sin troga vän och följeslagare, Mr Nikon 😉

Tillsammans vandrar vi

känner in naturen

känner in den annalkande våren

och trivs som allra bäst

Önskar er alla en härligt ljuvlig och skön vårhelg!!

 Vi ska ut

ställa klockan innan tuppen gal

hänga på oss ryggorna

och bege oss ut…

Ut till Paradiset ❤

Jag kom hem som Mrs Carter…

301

I smyg hade vi planerat, bokat, längtat och väntat ❤

21

Klockan 16.55 blev vi hämtade vid SkyCity på Arlanda av vänlig tjej från Arlanda VIP-service. Vad som väntade oss visste vi ju förstås men vart och hur det skulle ske hade vi ingen aning om.

Efter en tur i värsta lyxiga BMW´n, leg- och säkerhetskontroll, godkända och iförda VIP-kort blev vi insläppta i VIP-huset och fick möta vår vigselförättare Rolf. En underbart vänlig och humoristisk man som var med och gjorde vår stund till ett fantastiskt vackert minne.

Att välja denna plats och få vara med om den här upplevelsen var för oss magiskt och precis så minnesvärd som vi hade önskat.

Att vi sen fick komma in i dessa lokaler och bl.a få se kungafamiljens tillhåll vid resa, kändes också som något alldeles extra. 

7

Efter ceremoni och en stunds njutning av champagne och praliner, som Mr & Mrs Carter 🙂 , blev det dags för återresa tillbaka till hotellet.

Vi hade bokat en natt på Clarion Hotel Arlanda Airport och fick bo i ett, nej två rum, kokvrå, gigantisk hall och två badrumsstor ”lyxlya”, större än min flyttahemifrånlägenhet….. med utsikt åt flygtornet på ena gaveln och start- och landningsbanorna på andra gaveln 🙂 🙂 …

Varken jag eller maken vet något om att vi bokat detta rum (vilket vi förstås hade gjort… ovetandes om dess lyx och storlek 🙂 🙂 ) SÅ vi njöt och tog tillvara på stunden, på minuterna och kände oss så där extra superlyxiga.  

Kvällen avslutades med en härlig middag på våning 12, Kitchen & Table by Marcus Samuelsson. Ett ställe vi kan rekommendera, precis som hotellet 🙂

81

91

Alldeles innan sovdags…

när resväskorna var ihopfällda och låsta…

när allt var checkat och klart och det var dags för lite skönhetssömn…

så meddelade vi nyheten på sociala medier ❤

2017-02-28-16-16-34

Våra nära och kära var förstås informerade tidigare under kvällen 🙂 ❤

Härligt varma och glädjefyllda samtal ❤

Efter några timmars skönhetssömn var det så dags att kliva upp i ottan för att njuta av hotellfrukosten innan incheckningen kallade.

Så… på förmiddagen den 25 januari, lyfte vi från ett vintrigt Sverige och styrde nosen mot det sköna varma Jamaica, som Mr & Mrs Carter. Men det tänker jag berätta mer om i ett annat inlägg.

Må så gott alla goa ❤

Målar våren i tavlor

391

Plockar fram

plockar undan

beslutsångest…

längtan

förväntan ❤

311

 Tömmer minnen

och finner

en kavalkad av 

vårbilder!!!

321

Stannar upp

väntar med nuet

längtar tillbaka

till stunden

på minnet.

331

Anammar känslan

i gräset

det gröna

där baksidan

är lika vacker

lika ljuv.

361

Där alla är vackra

där alla får sticka ut

vara som man är

och duga ändå.

341

Stunder av plock

får stå tillbaka

om så bara

för en ynka

liten stund.

381

Känner så mycket

vill bevara

skapa,

att våren

få måla i bilder.

371

Stunder

känslor…

En av många ❤

Det blir fler

det står inte på…

351

Längtan är stark

gör nästan ont

längtan till det som spirar

det som gror

kan aldrig få nog ❤

401

Våren, den vackra

i minnet jag bevarar,

tar mig tillbaks

till nuet, det nära.

Plockar fram

plockar undan

längtar

förväntar

snart är det dags ❤

dreamliner