Jag har funnit…

Tanken har funnits länge. Jag har beundrat och fascinerats, läst på och kollat… Så en dag…

blev det av 🙂

Några klick på Tradera och paketen var på väg. Gissa om spänningen var stor!

I vår ägo kom två nya spännande och fascinerande objektiv 🙂 och dessutom till knappt någon kostnad alls.

Eftersom maken och jag valt att fota med olika märken så löste vi det enkelt med att skaffa oss adapterringar som passade alldeles utmärkt på våra nya objektiv och VIPS!

så kan vi båda få glädje av att kliva in i den nya världen. Den måleriska, poetiska, vackra… magiska världen. 

Objektiven som båda har några år på nacken är manuella och kräver lite annan teknik från mig som sitter bakom kameran.

Man får liksom tänka lite annorlunda och vara väldigt rörlig och smidig.

Genom att använda kroppen och flytta sig fram och tillbaka samtidigt som man får vrida det lilla som går på objektiven, så bildas hela tiden något nytt.

Det är som att ständigt kliva in i nya världar.

En annan viktig sak man kan leka med när man fotar med objektiven är ljuset.

Nu är ljuset många gånger (nästan alltid) A och O, men det jag märkt under vårt korta samarbete 😉 är hur stora skillnader och uttryck bilden kan få, beroende på hur ljuset faller.

Jag upplever många av bilderna som måleriska.

Som tavlor där man inte riktigt vet, om det är ett foto eller en målning.

Andra uttryck jag känt av i bilderna är poesi, musik, romantik.

Det är just här jag funnit mig.

Det är här jag är och vill vara.

Det är så här jag upplever naturen.

Det lilla, det enkla, det vi har runt husknuten… Det kan bli alldeles magiskt.

Det ÄR magiskt

och med lite hjälp av objektiven kan jag ge det ett ännu vackrare uttryck.

Kanske inspirerar jag någon annan med att se det vackra.

Något man kan stanna upp vid och inte bara rusa förbi…

Det vackra behöver inte alltid vara så självklart. Det finns här runt omkring oss alla.

Mitt i vår ogrässamling sticker det upp små skönheter. Alla är värda att hamna på bild ❤

I den djupaste delen av trollskogen går det också att finna ett ljus.

Plaskblöt och attackerad av myror låg jag på den fuktiga mossan, strax intill den lilla bäcken och fångade ljuset.

Det går att finna ett ljus.

Ibland får man bara lägga ner lite extra möda och offra sig lite grann men det är det värt.

När dagen går mot kväll och solen sänker sig ner…

Då kan man ändra riktning och fota från annan vinkel.

Som den här gula skönheten som sträcker sig upp för att ta vara på det sista av dagens ljus, där den ståtligt står placerad på taket till vår gamla jordkällare.

Tillsammans med dom här två nya obektiven ska jag fortsätta utvecklas, utforska och skapa ❤

Tills vi ses igen…

Kram från mig ❤

Annonser