Livet på en stubbe

Sätter mig ner på den höstfuktiga barr- och lövklädda marken. Ser skogen från ett annat perspektiv. Ett stort, magnifikt och mäktigt möte. Granens barrtyngda grenar hänger tungt av den fuktiga luften och bildar i motljuset utsträckta armar, redo att fånga världen.

Med den dalande solen blir färgerna varma och intensiva. Skogen bjuder upp till en sprakande färgpalett.

Kryper ner, lägger mitt mössbeklädda huvud på den fuktiga mossan och riktar objektivet mot dom små svamparna som stoltserar så vackert i solen, på den mörka gamla väderbitna stubben.

Reser mig upp, vandrar vidare… Hittar en glänta dit solen når och lyser upp vår natur och där på en annan stubbe stoltserar små godbitar. En av dom har nått toppen, några andra stöttar upp bredvid.

Strax intill, på kalhygget når solen fram och lyser upp dom varmröda små blåbärsbladen. Jag väljer att backa lite…, kliver in bakom en gran, lite skymd av det starkaste solljuset. Det är där jag återskapar det jag ser. En vacker tavla i höstens varma kulörer ❤

På min väg från ljuset, in i den mörkare delen av skogen blir jag så beklämd… Ledsen över vad jag ser… Visst kan det väl se charmigt ut med en gammal kaffekittel hängandes på en gren… men nere på marken, under kitteln, ligger mängder av gamla konservburkar, glasburkar, däck etc etc… Vad utsöndrar det i vår natur?? Nu är det mesta överväxt och med all säkerhet legat där väldigt länge, men det är så trist att se. (Be)klämda, är även dessa små svampar som med sin urkraft trängt sig ut från stubbens bark. Vackert till skillnad från skräpet…

I den lite mörkare delen av skogen möter jag denna svamp som valt sin växtplats på en nedfallen björkstam. En vacker och fascinerande syn och än en gång fascineras jag över naturens växtkraft.

Svampar i massor möter mig på min vandring.

En del trivs bättre i grupp, en del mår bäst av ensamhet. På många mossbeklädda stubbar såg det väldigt trångt ut… Trångt, nära, intimt…

Mina tankar, mina jämförelser, går till oss tvåbenta… 😉

På min väg genom skogen tar jag många stopp. Jag rusar aldrig fram. Jag stannar ofta upp, sätter mig ner, ställer mig upp, ser mig omkring… Uppåt, nedåt, vrider huvudet åt höger… vrider huvudet åt vänster. Ser motiv, tänkbara motiv, självklara motiv. Ibland med bra resultat, ibland lite mindre bra 😉

Hoppfull som jag är, räknar jag blad… Tänk om… (klirr klirr 😉 )

Men som man brukar säga… Alla goda ting är 3 🙂 . Men… Kanske, kanske ska jag nångång finna en fyra 😉

Annat som mötte mig denna dag i den lite mörkare delen av skogen, var triss i blått. Nere i den mörkgröna mossan, strax intill den delikata trattkantarellen som var orsaken till mitt stopp, fann jag dessa charmiga tre ljusblåa luvor.

Och alldeles bredvid trissen i blått, reste sig denna skapelse. Ståtlig och vacker, bland barr och strån… Och känslan som just då infann sig var charmig. Smurflandet ❤ . Hade jag plötsligt blivit en del av Smurfarnas paradis 🙂 

Åter intog jag den mer marktäckande positionen och riktade objektivet mot den dalande solen och skapade en varm spännande bild, direkt hämtad ur Smurflandet!! Kanske den enda jag någonsin kommer att skapa… Lycka!!

Innan mina sista steg tog mig ut ur skogen ville jag ta vara på det sista av dagens ljus.  Och vad är väl mer passande än bruna, torra och vackra höstlöv och gigantiska svampar på en gammal stubbe, i motljus från solens sista försök att nå fram genom trädens stammar och spretiga grenar.

Jag hoppas ni kan känna känslan, närvaron… Den fuktiga marken,  kvällens kylslagna vind som sakta tar över ännu en fantastisk höstdag. En höstdag när den är som vackrast ❤

Livet på en stubbe ❤

Annonser

Målar våren i tavlor

391

Plockar fram

plockar undan

beslutsångest…

längtan

förväntan ❤

311

 Tömmer minnen

och finner

en kavalkad av 

vårbilder!!!

321

Stannar upp

väntar med nuet

längtar tillbaka

till stunden

på minnet.

331

Anammar känslan

i gräset

det gröna

där baksidan

är lika vacker

lika ljuv.

361

Där alla är vackra

där alla får sticka ut

vara som man är

och duga ändå.

341

Stunder av plock

får stå tillbaka

om så bara

för en ynka

liten stund.

381

Känner så mycket

vill bevara

skapa,

att våren

få måla i bilder.

371

Stunder

känslor…

En av många ❤

Det blir fler

det står inte på…

351

Längtan är stark

gör nästan ont

längtan till det som spirar

det som gror

kan aldrig få nog ❤

401

Våren, den vackra

i minnet jag bevarar,

tar mig tillbaks

till nuet, det nära.

Plockar fram

plockar undan

längtar

förväntar

snart är det dags ❤

dreamliner

Jag ser tillbaka, om bara för en liten stund

1

JANUARI

Nyanlända

i ett kyligt hemma.

Kontrasterna

från det varma, det gröna

det skönt

gungande rytmerna vi just lämnat,

till det isiga kyliga,

blev tydliga.

Tar in det nya

dom ljuvaste blomster

beundras av dess skönhet

det vackra, i alla dess former.

Lika vacker är du och jag

ung som gammal

bara mer erfaren

med spår av minnenas resa.

2

FEBRUARI

Letar, söker,

följer vindens riktning

mot målet, vårt mål…

Åker runt

bland stock och sten

i urskogens anda…

Följer den känsla

den önskan, vi skapat.

Sökandet,

en berg-och-dalbana

en resa

bland tomtar och troll.

3

MARS

Våren, ljuset

naturen som spirar och gror.

Kryper och kravlar

blir blöt om knäna.

Glömmer dom stela

knakande små,

försvinner in i den nya lilla världen.

Våren, den vackra ❤

4

APRIL

En milstolpe

ett uppnått mål.

Vi fann till slut

vår oas

vårt torp

vår plats på jorden.

Platsen

där tystnaden dominerar,

platsen

det perfekta stället

att i lugn och ro bara andas

fylla på

och leva, som en del av naturen.

5

MAJ

Minnena

dom mjuka och dom hårda

fylls av glädjande stunder

varma möten

och kära små vänner.

Besöken är många

alla lika glädjande

mitt hjärta fylls av värme.

juni

JUNI

Kidsen

mina hjärtan ❤

Tillsammans

en vecka

i solen och värmen

bara vi 4.

7

JULI

Hemma från allt slit.

Kroppen sa liksom ifrån…

Kurering, hemmagym

egentid…

Trots ej ”fit for fight”

så vad det dags…

Denna månad, detta 2016

hamnade jag på topp!

På toppen av livets trappa.

Kan se den gamla tavlan… 

är det nu det går utför?

Näe, jag tänker fortsätta

fortsätta kliva uppåt

på osynliga små trappsteg

Än är det inte dax

trots knak och brak

från stela delar 😉

8

AUGUSTI

Besöken är många

vi upptäcker

vi vandrar

vi beundrar.

Naturens smycken skänker oss

ett lugn

en frid

en oändlig skönhet.

Lycklig är jag över mina

mina egna små smycken

som förgyller mitt liv.

9

SEPTEMBER

Otaliga är dom

stunderna 

tillsammans på en bänk

en stubbe,

nånting gott i koppen

i magen.

Otaliga är dom

stunderna

tillsammans i skogen

tillsammans

men på varsitt håll,

för att mötas

över en kopp kaffe ❤

lite fotosnack ;).

Livet förändrades

jag gick tillbaka till det gamla vanliga – 

jag blev åter en nattsyster

10

OKTOBER

Vi värnar för dom små

vi dukar upp

och njuter av deras glädje.

Tillsammans kan vi sen sitta

i tysthet

och bara vara

bli varma i hjärtat

när dom bevingade små

kvittrar i skyn

likt telegrafen förmedlar

att bordet

ännu en gång

är uppdukat och klart.

11

NOVEMBER

Ser mig omkring…

Höstens mörker blir plötsligt upplyst

av den första snön

ljuset kom på sätt och vis tillbaka.

Men likt pippin 

funderar även jag

hur det komma skall…

Den kommande vintern

hur ska den se ut??

Kan trots ljuset

inte låta bli

att räkna ner

de dagar som är kvar

tills vi återvänder

till det skönt gröna

den gungande ön 🙂

12

DECEMBER

Så kom den…

Den tunga snön

klädde vår natur

i det vackraste vitt.

Njutningen blev dock kort

det mesta har nu töat bort.

Julen har även den passerat

en tid med mina nära och kära.

En tid när jag inser

hur tacksam jag är

över det jag har ❤

Nu stundar snart

ett gott slut, men först ägnas några minuter

en liten tillbakablick…

Med bilder och text

en liten summering.

Men viktigast är ändå…

det vi alla ska göra…

att blicka framåt ❤

Önskar Er Alla

ett gott nytt

2017!!

Ylletröja, raggisar och tät trafik

281

Jaha… så var tiden kommen

när min lekamen kläs med stickat skönt.

När händer och fötter träs in i luddiga ting

eller rent av hamnar i sambons värmande hand.

Ja nu är tiden inne

när näsan ständigt är isbitslik

och tanken slår mig ännu en gång…

Vore nedrans skönt med näsvärmare…

241

Ja nu är tiden inne

när det känns så där extra skönt, extra mysigt

att inne krypa ner under ullig pläd

fylla hemmet med värmande tända små ljus

och gotta sig i något varmt.

221

Ja nu är tiden inne

när jag ylleklädd blickar ut genom fönstret

ser dom sista löven falla

ser trädens och buskarnas nakna grenverk

längtar efter nyutsprunget grönt.

Ser marken täckas av löv och nyfallen snö.

Vintern kom tidigt…

211

Trädgården, vår natur i vila går

laddar för kommande vår.

Jag tror bestämt

att jag är likadan, likt björnen

gärna i ide går.

Laddar för vår och värme.

Kylan är inte min bästaste vän…

231

Visst ser jag det vackra

visst trivs även jag i vinterskrud

men får jag välja

får kroppen välja

då blir värmen nummer ett.

271

Om det inne är ett stilla lugn

råder en motsatthet

utanför fönstret mitt.

Trafiken är tät, aktiviteten hög.

Vi hjälper till

hjärtat säger så

men vi har fullt sjå

att hänga med

dom knarrande lederna håller inte samma takt 😉

191

Vi njuter av våra små ❤

Springer skyttetrafik

blandar röror i köket

fyller på…

Vi ser att dom trivs

och kommer åter.

Frukosten, lunchen, middagen…

alla står dom serverade.

Ibland bjuds på extra lyx.

Till skillnad från andra ställen

ingår drycken i priset 😉

291

311

Inte allt för långa sessioner

står jag bredvid

blir oftast små korta

med kameran i hand.

Det är en fröjd

att vara med ❤

Vill ju så gärna…

Det är med vemod jag måste ge upp

när fingrarna inte lyder

och näsan lyser Rudolfröd…

301

Ibland är dom bra goa

ställer upp

i all sköns glans

poserar så där fint

i vacker naturlig miljö.

251

Men vem har sagt att det är enkelt?

En utmaning det oftast är

exponeringarna är många

och tålamodet sätts på prov

önskan finns ju där

om det perfekta…

261

Oftast, mest allra mest

placerar dom sig så här

nästan utstuderat

fullt medvetna…

181

Eller med tydlighet visar vad som gälla ska

vem som bestämmer gör…

Jag tror jag backar

för dom vackra små

när blicken säger allt

och kroppsspråket talar 😉

201

Men jag kommer åter

ska bara värma mig först

i ulliga raggisar

och något värmande gott

Ett sista andetag…

21

Sitter bredvid

lägger min hand på din

på din arm

på den gula filten.

Jag vet att det är nära

ingen kan säga när

ingen vet.

Tecknen finns

ibland så tydliga

ibland nästan inga alls…

31

Lyssnar till ljudet

till mönstret

reflekterar

tänker…

Ditt liv

hur har det varit?

Nästan hundra…

så ofantligt många år.

Kommer mitt liv

att pågå så länge…?

41

Livet, en berg-och-dalbana

med ett slut

en ände.

Hjärtat

så starkt

men ändå inte.

Många tankar…

hoppas att min närvaro

tillför ett lugn

en trygghet.

Det är så jag vill ha det

den dagen

då min berg-och-dalbana når sitt slut.

81

Alla kommer vi dit

till stunden

när så är dags

när tiden är inne.

Likt det sista vissna löv

ensam på sin gren

som klamrat sig fast…

som sakta faller ner

och allt är över.

71

Öppnar ett fönster

hjälper själen

finna sin väg…

Du har fått ro

så fridfull

så stilla.

61

Jag har mött många

jag har varit med

genom åren

otaliga

sista små andetag.

Ibland i ensamhet

ibland med anhörigs närvaro,

i mitt yrke.

En gång som själv, nära anhörig

det är nåt annat

annorlunda

ofattbart

ogreppbart

tomt…

51

Jag har en känsla

jag har en vision…

Ingen, absolut ingen

ska ensam vara

när allt tar slut.

Kanske finns där någon

som den önskan har,

det må så vara

jag visar dem all respekt.

Men det gör ont…

11

Kan det verkligen bara ta slut?…

Jag har min syn

min känsla

min tro.

Det jag gör

här och nu

gör jag med min själ

och mitt hjärta

Jag gör det för dig

jag gör det för mig

Dukat bord

581

Det är nåt visst med att få slå sig ner vid dukat bord.

Det är en lyx.

Jag tror

att dom allra flesta av oss uppskattar

att någon gång, kunna få sätta sig vid dukat bord

och bara njuta av dess läckerheter :).

Våra små vänner

som kommer på besök

har cafébordet dukat med go´saker.

På menyn just nu står

hembakat matbröd, äpple, färskt vatten, skalade solrosfrön

och en smarrig havregrynskompott.

Bordet, det svarta lilla café-bordet, är pimpat i höstlig anda

med orangefärgad bordstablett och färggranna höstlöv.

Det är verkligen en fröjd

att se våra vänners uppskattning

och vissa dagar är trafiken väldans tät.

591

Utanför altan,

runt husknuten,

i skydd av buskar,

står matstationen där det bjuds på mer smaskigheter.

Bredvid,

strax intill,

står trädgårdsstolen väl placerad, på lagom avstånd  ;).

Denna plats

den perfekta platsen

att i vacker höstsol slå sig ner med kaffekopp och kamera.

Platsen där jag kan utöva,

få utlopp

för kreativa tankar och ideér

samtidigt

få våra vänner på bild ❤

621

Våra vänner

som till en början

kan vara lite reserverade,

förstår ändå rätt snart, att vi är mathållarna och inget hot

så då kommer dom försiktigt närmare och närmare.

Men dom har full koll

den totala kontrollen,

det kan jag lova.

631

Där, på den stolen, kan jag sitta i timmar

och på avstånd vara med på middagen, fast på avstånd.

I avsaknad av matgäster

kan jag rikta mitt objektiv

mot min omgivning,

det jag ser

där jag sitter

på min stol.

Jag riktar objektivet

vrider det fram och tillbaka

och det jag ser

skiftar

i all oändlighet.

Just då befinner jag mig

som i en drömvärld

en meditativ värld

min alldeles egna värld

jag just där och då

skapar fritt ❤

611

Den gångna veckan

min lediga vecka

har dominerats av grått

och vått.

Snart är det åter dags

att kliva in i nattens mörker

att finnas till hands

med tröstande ord

och hjälpande hand.

601

Men det står inte på

tiden rusar

snart pryder våra fönster

decembers vackra ljus.

Vår altan

pryds året om

av årstidernas tillhörigheter.

Fjärilen

har sin plats

precis likt ängeln

och snögubben

har sin,

höstlövet

och det nyskapade hjärtat av röda bär

representerar höst.

641

Nu spanar jag framåt

hoppas på sol.

Vacker höstig sol

som tar oss till den lutande bänk

som pryder sin plats

i vårt vackra torp.