Vemod, visor och vakenhet

N som i November Det knastrar under mina fötter där jag går på lövtäckt mark. Den tidiga skymningens mörker skapar mystik i skogen. Av månadens få dagar av solljus, återstår bara en strimmas sken. Söker mig fram, tar in ljuset, sparar det inom mig, till dagar av mörker. Dagar utan ljus. November, höstens och mörkrets…

Musfest under rumpan…

Stuglivet är verkligen fantastiskt på många sätt. Spännande, avkopplande och oförutsägbart... Efter att ha lämnat solen och värmen på Cypern och lyckats klara av och överleva en galet intensiv vecka på jobbet bestämde vi oss för att söka lugnet i stugan. Ja, ni vet... ❤ få känna doften av ljuvlig höstskog efter regn ❤ <3…

Det är inte varje natt…

man väcks av märkliga ljud. Främmande ljud vi aldrig hört förut... Ni kan ju bara tänka er... Där stod vi, maken och jag, bredvid varandra, en lagom varm natt i somras. Nyväckta, lättklädda och aningens förvånade och försiktigt skapade en glipa i persiennerna för att kunna se vad som var på gång. Det första som…

Ni vet den där känslan…

... den där så härligt bubblande känslan av lycka ❤ Den har nått mig med storm... Jag hade på känn... Hade en liten aning... Men kunde förstås inte vara helt säker... När jag sen Annandag Jul satt vid bordet, med paketet framför mig... Då slog hjärtat frivolter och fjärilarna i magen levde rövare 😉 Innerst…