Annorlunda

Ser tillbaka på en semester som för oss, kändes lite annorlunda. Annorlunda men så fascinerande, på många sätt.

Restiden var lång, men långa resvägar har vi haft förut så det var inget nytt.

Tidsomställningen upplevde vi dock båda, betydligt jobbigare, mot när vi åkt åt motsatt håll. Det tog oss många dagar, ja nästan hela första veckan innan man började komma i fas. 

Väderleken första veckan var, enligt invånarna, mer kylig än vad det brukar vara. Och vi kunde konstatera att det påminde om vår svenska sommar när den är som bäst 😉

Blåste gjorde det på ön. Men det gör det väl på alla andra öar också…

Så vad var det då, som gjorde denna resa annorlunda och speciell??

Julen stod för dörren hemma i Sverige…

precis som på Phu Quoc.

Nu firar dom varken jul eller nyår som vi gör, men vad gör man inte för turisterna 🙂

Det var storslagna firanden med sång, musik, uppträdanden, mat i massor och tomtebesök. Vi hade dock en annan plan.

Vi ville anamma lugnet ❤

Det finns ju anledningar till varför man flyr just dessa helger 😉

Men…

Mitt i all den lugna lunken…

hördes ett pling på min mobil kvällen innan julafton. Just när vi satt på hotellet och åt middag…

Känslan som kom över oss båda var väl lite sisådär.

Vi blev egentligen inte jätteskrämda men visst kom det många tankar…

Vi har ju aldrig tidigare, tack och lov ❤ hamnat i tropiska oväder. Så vad det här innebar hade vi inte den blekaste aning om.

Nu slapp vi det värsta eftersom cyklonen mattades av och tog en annan bana men vi fick vår del ändå av kraftigt regn och blåst.

Måste berömma TUI och hotellet som kom med löpande information under flera dagar så man kände sig ändå rätt lugn. 

Dagarna med sol tillbringades vid poolen. Åtminstone under förmiddagen 😉

Och som på många andra platser så var det huggsexa om solsängarna. Inte första veckan. Då var det alltid flera lediga men sen… Ojojoj… då började

sängkriget!!

Vi blir ju båda lätt rastlösa så det blev många rundor i trädgården med kameran framför näsan och många rundor utanför hotellet för att se omgivningen.

Men vi passade även på att känna på den fuktiga sanden i arla morgonstund. Det hör liksom till våra resor, att ställa klockan för att få se solen vakna liksom befolkningen och naturlivet.

Ni vet klassikern, Sällskapsresan.

Det finns tillfällen då jag ALLTID känner mig som en i filmen…

Det är när man går på resebolagens välkomstmöten, och likt ”Herr och Fru Stork” sitta där redo 🙂 🙂 … Redo att ta emot alla tips och trix man kan behöva som turist 🙂 Och faktum är  ändå… att oftast är det givande möten med mycket matnyttig information, så dom är inte att förakta…

Ett av tipsen vi anammade var att besöka DAGMARKNADEN inne i Duong Dong.

Det var visserligen en bit att gå, fick vi veta. Men varken maken eller jag är rädda att slita ut skosulorna 🙂 Så, en dag som började så där lite trist mulen och grå tog vi oss in till stan och letade oss fram till marknaden. Man behövde passera vattnet, gå över bron och komma över till en annan del av staden och vad som där mötte oss…

kändes smått galet. Det var absolut inget vi upplevt tidigare.

Deras vardag, en del av deras liv… Så ofantligt olik vår egen.

Innan jag går vidare med min berättelse vill jag bara berätta… 

att egentligen så blev det två besök på denna så fascinerande och så totalt annorlunda plats.

För efter första besöket så gick vi båda hemåt till hotellet, i nästan total tystnad och funderade på vad vi egentligen hade sett och upplevt. Jag kan lova, att det behövdes ett par dagar för att smälta…

Alla intryck,

dom vitt varierande dofterna från hav och djurvärlden, blandade med den ganska snabbt stickande doften av alla avgaser.

Alla människor och löst springande hundar och höns

och allt som fanns uppdukat på borden, redo att säljas och köpas…

Under vårt första besök vågade vi inte heller fota eftersom vi inte visste hur vietnameserna känner inför fotografering.

Det sista vi vill är att orsaka att någon ska känna sig kränkt. För hur det än är så är det speciellt att fota människor. Så bilderna jag visar är alla från vårt andra besök.

Det var även då, under vårt andra besök, när vi lyckats ta in de första intrycken, checkat av gällande fotografering, som vi kunde gå där med öppna ögon och till och med shoppa 🙂

Vi fyllde våra kassar med svartpeppar och vitpeppar, drickor av olika %, moppehjälmar, tändare och annat smått och gott 😉 Och det kostade verkligen ingenting. 

Men det fanns några ögonblick, några ljud, ett par upplevelser… som inte kändes lika angenäma 😦

Ljudet från den rappa saxen som den vietnamesiska mannen vant hade i sin hand. Ljudet, som vi båda reagerade på och nyfiket vände våra blickar mot…

Det var där man kände att vi lever så ofantligt långt ifrån varandra. I handen låg en stor padda som just där och då blev av med alla sina ”fötter” och annat innehåll för att sen, som vi förstod… hamna på grillen och bli någons lunch…

Och just maten, var en del av det som kändes väldigt annorlunda och udda.

Nu är maken och jag två väldigt kräsna personer som helst avstår från att testa det där som för oss, känns så annorlunda. Så vi avstod helt enkelt, av flera anledningar…

Nu finns det, tack och lov, även andra matställen som säljer pizza och annat också 🙂 ,

så vi vågade oss faktiskt på att testa pizza en lunch. I övrigt blev det mest mat på hotellet eftersom vi hade halvpension.

Dom vietnamesiska restaurangerna känns igen genom att alla möbler är av typen vi möblerar våra lekstugor med och alla entreér är fyllda av stora akvarier med varierat innehåll. Du väljer helt enkelt din mat genom att peka ut lämpligt offer…

Och utanför flera restauranger, på trottoaren, satt de tjejer och diskade porslinet… Ännu en orsak till varför vi valde att gå med kurrande magar 😉

På den galet trafikerande bron som tog oss till marknaden stannade vi upp för att ta in omgivningen och livet.

Allt från damen i den ljusrosa hatten som besökte ”ladies’ room” i nöd 😉 , till livet på en fiskebåt och människor på väg…

En händelse som fick oss att fascinerat stanna upp, var när den stora stora fiskebåten skulle passera alla andra båtar på sin väg ut till havet igen…

Säger bara en sak… Teamwork!!

På vår väg hemåt passerade vi hamnen. Men innan vi nådde ända fram fanns det ännu mer från det vardagliga livet i Duong Dong som stal vår uppmärksamhet… 

Känns som att ord ibland är överflödiga… 

I hamnen finns en plats som är betydelsefull för den lokala fiskaren.

Dinh Cau Rock-templet (Cua Temple).

En helgedom och fyr som ligger uppe på klipporna vid mynningen av Duong Dong River.

För att nå toppen behöver man ta sig 29 snedställda stensteg och väl uppe möts man av en fantastiskt vacker plats med magisk utsikt. En plats som andas lugn och harmoni.

Till den här platsen går fiskaren för att tända rökelsepinnar och be för en säker resa.

Och medan fiskarna gav sig ut på ännu en resa tog vi oss tillbaka mot hotellet och möttes av så många härliga människor som verkligen bjöd på sig själva…

Människorna vi mötte. Så fantastiskt ödmjuka, trevliga, härliga. Så otroligt gästvänliga. Det finns dock en tanke, en oro som ploppar upp…

Kommer dom alltid ”orka” vara så fantastiska??

Framtidsplanen, som vår reseledare berättade om på det där välkomstmötet, är att turismen ska utökas till att bli enorm. Det byggs på varje liten yta för att uppnå målet. Ett mål som skrämmer mig. Regnskogen och vegetationen, som idag utgör ca 90% av ön ska minskas, typ halveras… och Phu Quoc ska bli större än Phuket, vad gäller turismen. Jag tycker att det känns sorgligt. 

Jag är rädd att ön kommer att tappa sin charm…

Jag är rädd att man tappar det lokala…

typ att menyerna på restaurangerna trycks upp på alla tänkbara språk och du kan göra din beställning av köttbullar… precis som hemma.

Precis som på många andra platser där du möter fler svenskar än lokala… Jag hoppas för allt i världen att det aldrig kommer bli så. 

Jag hoppas att det även i fortsättningen kommer vara, precis som idag. Med vissa undantag… Det finns saker man behöver jobba med på ön och det hoppas jag dom bestämmande tar tag i. Typ den icke fungerande sophanteringen 😦

I Duong Dong finns det även en Nattmarknad som vi besökte ett par gånger. Den marknaden är dock enbart för turisterna, fast på lokalt vis.

🙂

Om ni nu orkat ta er igenom detta mastodontinlägg kan jag berätta att jag kommer skriva ännu ett inlägg från vår vistelse på Phu Quoc. Då med bilder från våra utflykter och därmed bilder från lite andra delar av ön. Och ni vet väl att bilderna är klickbara och gör sig oftast bättre i större storlek. 

Må så gott alla ni härliga besökare som jag uppskattar så mycket.

Annonser

Likt en stormvind…

Kikar lite försiktigt fram och funderar…

Vart tog tiden vägen??

Likt en stormvind, en orkan, en kraftig vind… virvlade hösten förbi i ett smått kaos.

För att vid årets slut landa på en annan kontinent där det på schemat stod: vila och återhämtning, lapa sol och sluka boksidor, njuta av värme och salta stänk ❤

…för att en kväll vid middagen få ett pling i mobilen… en varning om en kommande tropisk tyfon!!! VAD händer??

DET stod ju inte med på schemat!!

TACK och lov tog tyfonen en annan väg och gav oss endast lite tropiskt oväder. En hel del regn och ”håll-i-hatten”-väder 😉

Väl hemma efter en fantastisk, lite annorlunda och väldigt upplevelserik semester drabbades jag av nåt konstigt sjukligt… 

Men nu så, äntligen 🙂

börjar jag känna mig ”fit-for-fight” och energin börjar infinna sig igen vilket känns underbart på många sätt. Vi är ju nyinflyttade i vårt fina hus och jag har ju så många idéer och har sånt pysselsug så jag har absolut inte tid att känna mig krasslig. Jag är ju för 17 aldrig sjuk så varför nu…

Och jag är ju som jag är… har gärna 100 bollar i luften så varför inte ha 101?? Häromdagen gick jag med i utmaningen 365 bilder 2018. DET är verkligen en utmaning. En rolig utmaning. Näe, varför ligga på latsidan?

Kram på er alla tills vi hörs igen ❤

Jag kom hem som Mrs Carter…

301

I smyg hade vi planerat, bokat, längtat och väntat ❤

21

Klockan 16.55 blev vi hämtade vid SkyCity på Arlanda av vänlig tjej från Arlanda VIP-service. Vad som väntade oss visste vi ju förstås men vart och hur det skulle ske hade vi ingen aning om.

Efter en tur i värsta lyxiga BMW´n, leg- och säkerhetskontroll, godkända och iförda VIP-kort blev vi insläppta i VIP-huset och fick möta vår vigselförättare Rolf. En underbart vänlig och humoristisk man som var med och gjorde vår stund till ett fantastiskt vackert minne.

Att välja denna plats och få vara med om den här upplevelsen var för oss magiskt och precis så minnesvärd som vi hade önskat.

Att vi sen fick komma in i dessa lokaler och bl.a få se kungafamiljens tillhåll vid resa, kändes också som något alldeles extra. 

7

Efter ceremoni och en stunds njutning av champagne och praliner, som Mr & Mrs Carter 🙂 , blev det dags för återresa tillbaka till hotellet.

Vi hade bokat en natt på Clarion Hotel Arlanda Airport och fick bo i ett, nej två rum, kokvrå, gigantisk hall och två badrumsstor ”lyxlya”, större än min flyttahemifrånlägenhet….. med utsikt åt flygtornet på ena gaveln och start- och landningsbanorna på andra gaveln 🙂 🙂 …

Varken jag eller maken vet något om att vi bokat detta rum (vilket vi förstås hade gjort… ovetandes om dess lyx och storlek 🙂 🙂 ) SÅ vi njöt och tog tillvara på stunden, på minuterna och kände oss så där extra superlyxiga.  

Kvällen avslutades med en härlig middag på våning 12, Kitchen & Table by Marcus Samuelsson. Ett ställe vi kan rekommendera, precis som hotellet 🙂

81

91

Alldeles innan sovdags…

när resväskorna var ihopfällda och låsta…

när allt var checkat och klart och det var dags för lite skönhetssömn…

så meddelade vi nyheten på sociala medier ❤

2017-02-28-16-16-34

Våra nära och kära var förstås informerade tidigare under kvällen 🙂 ❤

Härligt varma och glädjefyllda samtal ❤

Efter några timmars skönhetssömn var det så dags att kliva upp i ottan för att njuta av hotellfrukosten innan incheckningen kallade.

Så… på förmiddagen den 25 januari, lyfte vi från ett vintrigt Sverige och styrde nosen mot det sköna varma Jamaica, som Mr & Mrs Carter. Men det tänker jag berätta mer om i ett annat inlägg.

Må så gott alla goa ❤