Varför göra det enkelt?

När man kan ta den lite mer krokiga, krångliga, bökiga och osmidiga vägen??

Jag tror att jag helt enkelt är sån… En som helst har 150 saker på gång samtidigt och sen hamnar i samma tankebanor gång, på gång, på gång… HUR kunde det bli så här? Öhhh… Som om det vore något nytt… Det händer ju mest hela tiden 😉 .

Men jag är glad och tacksam att jag hittat min plats där jag kan få sinnesfrid och ro för en stund.

❤ Naturen ❤ 

Även om det i mångt och mycket är roliga, spännande och trevliga saker på gång så är det ju klart att det tar på krafterna. Det kanske är därför jag så mycket, ser fram emot att bli pensionär 😉 Eller varför inte miljonär 🙂 🙂 

I takt med att jag bytte jobb och förberedde fotoutställningen under påskhelgen gick naturen från att vara iskall och snöklädd till en värld full av blommor ❤

Imorse när jag kom hem passade jag på att ta en liten runda i trädgården och beundra allt det vackra innan kudden kallade på mig efter en springnatt på det stora huset.

Det stora huset ja. Jo då… Jag är tillbaka… Tillbaka till den plats där jag började, där jag tog mina första steg i vården (feb. 1985). Efter 5 år i kommunen fick jag nog. Visst nämnde jag ett par gånger att ”tillbaka till sjukhuset vill jag inte…” MEN när det inte finns andra alternativ som känns bra, när alternativet att stanna inte finns…. Då blev det så att jag tog en tjänst som nattsjuksköterska på sjukhuset igen. Och jag trivs så bra. Det känns så rätt. Visst saknar jag många av mina goa kollegor. Dom var en stor del till att jag ändå stannade inom kommunen så pass länge. Men dom goaste kan man ju träffa ändå, utanför jobbet. 

Jag har nu klarat av 2 månader på nya jobbet. En månads introduktion dag och natt och en månad på egna ben. Att stå där själv med mycket nytt är ibland en jobbig känsla men jag har fina kollegor som hjälper mig. MEN att vara den där som går bredvid och vara ny (nygammal)… Fy tusan vad det var tufft. Tänkte hela tiden på att inte framstå som korkad och okunnig, glömde liksom bort min långa erfarenhet, men det hinner faktiskt ändra sig en hel del på 5 år. Visst, det kan jag säga, att nu efter dom här månaderna så sitter mycket kvar ändå. Det är lite ringrostigt och behöver bara en liten uppfräschning.

Men attans vad jag plötsligt känner mig gammal 😉 Jösses vad alla är unga! Många av läkarna är yngre än mina äldsta barn och många kollegor var knappt födda när jag satte mina första steg på sjukhuset, 1985 🙂 🙂 . Fast visst är vi ett gäng som växt upp med disco, bump, axelvaddar och tuperade luggar… När man nästan neg i korridoren när överläkarna gick förbi 😉 … När man inte sa Du till läkaren utan använde dess titel…

Men tillsammans tror jag man kompletterar varandra riktigt bra. 

Vad gäller mitt fotograferande så har det fått stå tillbaka en hel del. Jobbet har tagit mycket tid och förberedelserna inför utställningen under påskhelgen tog massor av tid och energi. Inte något negativt alls utan enbart positivt, roligt och lärorikt.

 Känslan att stå där, redo att ta emot dom första besökarna… väntan, förväntan, spänningen… WOW!! DET kommer jag absolut att göra om, om jag skulle få den chansen, den möjligheten igen.

Dagen efter utställningen tog jag på mig ryggan fylld av kameraprylar, fika och med vandringskängorna på fossingarna gick jag ut i naturen och njöt varje sekund. Med mig på färden hade jag en underbar liten Rödhake som sjöng för mig. SOM jag behövde den där stunden.

Jag har även tagit mig iväg till havet. Havet fyllt av vitsippor. Jag har legat på mage bland alla ljuvliga små skönheter och försvunnit in i den magiska, underbara fotodimman. 

Jag har, trots fullspäckat schema, hunnit njuta av trädens sprakande ljusgröna klädsel. Och, jag har även, innan dom något mer kylslagna dagarna med vindbyar som kan få vem som helst på fall… och som tog med sig trädgårdsväxternas vackra blommor… hunnit stå bland grenar och bin och fångat blommornas skönhet med mina gamla ryssar och tyskar. (objektiven alltså)

Nu vankas snart ledig vecka och den ska jag ta till vara på och njuta extra mycket. 

På måndag ska jag sjunga en liten Grattis-strof på telefon för fina dottern som fyller år och på fredag får vi Grattiskramas på riktigt ❤

Avslutningsvis en liten uppmaning till er alla. Vi ska vara rädda om våra pollentransportörer så har ni möjligheten.. bygg gärna (eller köp) bihotell och placera ut. Och glöm inte att även våra insekter blir törstiga så små vattenbad med landningsbanor är inte heller dumt att bjuda på. Vi ser fram emot att se hur många incheckade gäster vi får den här sommaren.

Tills nästa gång… Ha en fortsatt trevlig helg och ta vara på den vackra våren ❤

Annonser

Jag ser tillbaka, om bara för en liten stund

1

JANUARI

Nyanlända

i ett kyligt hemma.

Kontrasterna

från det varma, det gröna

det skönt

gungande rytmerna vi just lämnat,

till det isiga kyliga,

blev tydliga.

Tar in det nya

dom ljuvaste blomster

beundras av dess skönhet

det vackra, i alla dess former.

Lika vacker är du och jag

ung som gammal

bara mer erfaren

med spår av minnenas resa.

2

FEBRUARI

Letar, söker,

följer vindens riktning

mot målet, vårt mål…

Åker runt

bland stock och sten

i urskogens anda…

Följer den känsla

den önskan, vi skapat.

Sökandet,

en berg-och-dalbana

en resa

bland tomtar och troll.

3

MARS

Våren, ljuset

naturen som spirar och gror.

Kryper och kravlar

blir blöt om knäna.

Glömmer dom stela

knakande små,

försvinner in i den nya lilla världen.

Våren, den vackra ❤

4

APRIL

En milstolpe

ett uppnått mål.

Vi fann till slut

vår oas

vårt torp

vår plats på jorden.

Platsen

där tystnaden dominerar,

platsen

det perfekta stället

att i lugn och ro bara andas

fylla på

och leva, som en del av naturen.

5

MAJ

Minnena

dom mjuka och dom hårda

fylls av glädjande stunder

varma möten

och kära små vänner.

Besöken är många

alla lika glädjande

mitt hjärta fylls av värme.

juni

JUNI

Kidsen

mina hjärtan ❤

Tillsammans

en vecka

i solen och värmen

bara vi 4.

7

JULI

Hemma från allt slit.

Kroppen sa liksom ifrån…

Kurering, hemmagym

egentid…

Trots ej ”fit for fight”

så vad det dags…

Denna månad, detta 2016

hamnade jag på topp!

På toppen av livets trappa.

Kan se den gamla tavlan… 

är det nu det går utför?

Näe, jag tänker fortsätta

fortsätta kliva uppåt

på osynliga små trappsteg

Än är det inte dax

trots knak och brak

från stela delar 😉

8

AUGUSTI

Besöken är många

vi upptäcker

vi vandrar

vi beundrar.

Naturens smycken skänker oss

ett lugn

en frid

en oändlig skönhet.

Lycklig är jag över mina

mina egna små smycken

som förgyller mitt liv.

9

SEPTEMBER

Otaliga är dom

stunderna 

tillsammans på en bänk

en stubbe,

nånting gott i koppen

i magen.

Otaliga är dom

stunderna

tillsammans i skogen

tillsammans

men på varsitt håll,

för att mötas

över en kopp kaffe ❤

lite fotosnack ;).

Livet förändrades

jag gick tillbaka till det gamla vanliga – 

jag blev åter en nattsyster

10

OKTOBER

Vi värnar för dom små

vi dukar upp

och njuter av deras glädje.

Tillsammans kan vi sen sitta

i tysthet

och bara vara

bli varma i hjärtat

när dom bevingade små

kvittrar i skyn

likt telegrafen förmedlar

att bordet

ännu en gång

är uppdukat och klart.

11

NOVEMBER

Ser mig omkring…

Höstens mörker blir plötsligt upplyst

av den första snön

ljuset kom på sätt och vis tillbaka.

Men likt pippin 

funderar även jag

hur det komma skall…

Den kommande vintern

hur ska den se ut??

Kan trots ljuset

inte låta bli

att räkna ner

de dagar som är kvar

tills vi återvänder

till det skönt gröna

den gungande ön 🙂

12

DECEMBER

Så kom den…

Den tunga snön

klädde vår natur

i det vackraste vitt.

Njutningen blev dock kort

det mesta har nu töat bort.

Julen har även den passerat

en tid med mina nära och kära.

En tid när jag inser

hur tacksam jag är

över det jag har ❤

Nu stundar snart

ett gott slut, men först ägnas några minuter

en liten tillbakablick…

Med bilder och text

en liten summering.

Men viktigast är ändå…

det vi alla ska göra…

att blicka framåt ❤

Önskar Er Alla

ett gott nytt

2017!!

Små glädjefyllda lyckofigurer

131

När dom här små filurerna hälsar på

då kan man inte annat än le och bli alldeles hjärtevarm ❤

Alla är dom sköna små personligheter.

Alla ser dom lite olika ut, precis som du och jag.

En är lite skygg

en annan väldigt nyfiken.

En är mer åt det bruna

den andra mer grå.

Alla är dom vansinnigt söta ❤

Alla är dom snabba, kvicka och hungriga

alla gillar dom nötter.

151

När dessa små söta filurer är på besök

är det som att ha en oregisserad teater hemma på egen gård.

Det roliga i det hela är att ingen av dom vet

det jag vet

att dom är roliga utan att veta om det 🙂 🙂

141

Korta stunder kan dom

om man har tur,

sitta still om endast en liten stund…

Då får jag äran att skåda deras skönhet

och kanske fånga på bild.

121

Ibland kan man få dom alldeles nära

nästan så att dom äter ur hand.

Nu är det ett tag sen…

dom nya små filurerna vi har på besök

är än så länge rätt skygga

men har vi tur så vänjer dom sig snart

och kan komma närmare.

111

Sorg i hjärtat fick jag dock

när jag såg en av våra vänner

liggandes på vägbanan en bit bort

som fått gå den tragiska döden till mötes…

101

Andra goa vackra små vänner är våra fåglar som kommer på besök.

Om vädret vill sig väl denna novemberdag

denna enda lediga dag

vår 4-åriga förlovningsdag ❤

så ska jag luta mig tillbaka

på skön stol

med kameran i hand

med kaffet som sällskap

och se om vi får vackert besök

denna novemberdag…

9

Ta hand om varandra

stora som små

Ett sista andetag…

21

Sitter bredvid

lägger min hand på din

på din arm

på den gula filten.

Jag vet att det är nära

ingen kan säga när

ingen vet.

Tecknen finns

ibland så tydliga

ibland nästan inga alls…

31

Lyssnar till ljudet

till mönstret

reflekterar

tänker…

Ditt liv

hur har det varit?

Nästan hundra…

så ofantligt många år.

Kommer mitt liv

att pågå så länge…?

41

Livet, en berg-och-dalbana

med ett slut

en ände.

Hjärtat

så starkt

men ändå inte.

Många tankar…

hoppas att min närvaro

tillför ett lugn

en trygghet.

Det är så jag vill ha det

den dagen

då min berg-och-dalbana når sitt slut.

81

Alla kommer vi dit

till stunden

när så är dags

när tiden är inne.

Likt det sista vissna löv

ensam på sin gren

som klamrat sig fast…

som sakta faller ner

och allt är över.

71

Öppnar ett fönster

hjälper själen

finna sin väg…

Du har fått ro

så fridfull

så stilla.

61

Jag har mött många

jag har varit med

genom åren

otaliga

sista små andetag.

Ibland i ensamhet

ibland med anhörigs närvaro,

i mitt yrke.

En gång som själv, nära anhörig

det är nåt annat

annorlunda

ofattbart

ogreppbart

tomt…

51

Jag har en känsla

jag har en vision…

Ingen, absolut ingen

ska ensam vara

när allt tar slut.

Kanske finns där någon

som den önskan har,

det må så vara

jag visar dem all respekt.

Men det gör ont…

11

Kan det verkligen bara ta slut?…

Jag har min syn

min känsla

min tro.

Det jag gör

här och nu

gör jag med min själ

och mitt hjärta

Jag gör det för dig

jag gör det för mig

Dukat bord

581

Det är nåt visst med att få slå sig ner vid dukat bord.

Det är en lyx.

Jag tror

att dom allra flesta av oss uppskattar

att någon gång, kunna få sätta sig vid dukat bord

och bara njuta av dess läckerheter :).

Våra små vänner

som kommer på besök

har cafébordet dukat med go´saker.

På menyn just nu står

hembakat matbröd, äpple, färskt vatten, skalade solrosfrön

och en smarrig havregrynskompott.

Bordet, det svarta lilla café-bordet, är pimpat i höstlig anda

med orangefärgad bordstablett och färggranna höstlöv.

Det är verkligen en fröjd

att se våra vänners uppskattning

och vissa dagar är trafiken väldans tät.

591

Utanför altan,

runt husknuten,

i skydd av buskar,

står matstationen där det bjuds på mer smaskigheter.

Bredvid,

strax intill,

står trädgårdsstolen väl placerad, på lagom avstånd  ;).

Denna plats

den perfekta platsen

att i vacker höstsol slå sig ner med kaffekopp och kamera.

Platsen där jag kan utöva,

få utlopp

för kreativa tankar och ideér

samtidigt

få våra vänner på bild ❤

621

Våra vänner

som till en början

kan vara lite reserverade,

förstår ändå rätt snart, att vi är mathållarna och inget hot

så då kommer dom försiktigt närmare och närmare.

Men dom har full koll

den totala kontrollen,

det kan jag lova.

631

Där, på den stolen, kan jag sitta i timmar

och på avstånd vara med på middagen, fast på avstånd.

I avsaknad av matgäster

kan jag rikta mitt objektiv

mot min omgivning,

det jag ser

där jag sitter

på min stol.

Jag riktar objektivet

vrider det fram och tillbaka

och det jag ser

skiftar

i all oändlighet.

Just då befinner jag mig

som i en drömvärld

en meditativ värld

min alldeles egna värld

jag just där och då

skapar fritt ❤

611

Den gångna veckan

min lediga vecka

har dominerats av grått

och vått.

Snart är det åter dags

att kliva in i nattens mörker

att finnas till hands

med tröstande ord

och hjälpande hand.

601

Men det står inte på

tiden rusar

snart pryder våra fönster

decembers vackra ljus.

Vår altan

pryds året om

av årstidernas tillhörigheter.

Fjärilen

har sin plats

precis likt ängeln

och snögubben

har sin,

höstlövet

och det nyskapade hjärtat av röda bär

representerar höst.

641

Nu spanar jag framåt

hoppas på sol.

Vacker höstig sol

som tar oss till den lutande bänk

som pryder sin plats

i vårt vackra torp.