Raggisar och långkallingar

Poff, så försvann värmen…

Poff, så blev det höst…

Poff, så åkte sandaler och shorts in i sommargarderoben…

fram kom långkallingar, raggsockor och vinterjacka. Jag har t.o.m haft mössa på mig och det var mumma för mina frusna öron. 

Upplever att hela året varit som ett stort ”POFF’ande” 😉

Den extrema vintern blev genom en blinkning till vår och innan man ens hann njuta av vårkänslor så kom den heta sommarvärmen och gjorde entré. Nu var det kanske väldigt långt till nästa Poff med tanke på den lååånga heta sommaren men… när den väl var slut så var det också med ett Poff… 

Hemma hos oss tänds det värmeljus var och varannan dag, vilket ju hör höstmyset till. Reglagen på elementen och golvvärmen skruvas successivt uppåt för att sakteliga värma upp vårt hem som svalnat i sakta gemak efter hettan i sommar.

Och nu…

Nu får vi njuta av magisk höstnatur. Nu när den gjort entré på riktigt så att säga.

Dimma, dagg, frost…

Positivt och skönt är det under hösten, att när man vill uppleva ottan så slipper man gå upp så där okristligt tidigt som man behöver göra på våren och sommaren. Bilderna jag visar er i det här inlägget är alla från första helgen i September när vi var vid torpet i Karlskoga.

Det blev just en sån där morgon…

en magisk, alldeles underbar morgon. Sagolik, lite mystisk, romantisk ❤

Klockan larmade vid 05.30 eftersom vi sett på väderappen att det kunde bli dimma och underbar soluppgång. 

Och det blev det.

Det är sådana här gånger man absolut inte ångrar att man klev upp från den där så härligt varma och sköna sängen ❤

Man liksom känner på en gång att det kan bli något speciellt. 

Vi tog oss iväg till sjön Ölen som ligger i närheten av vårt torp. Dimman låg tät över vattnet. Kylan bet i fingrar och näsa.

Vi hade hoppats på några vingbeklädda besökare ute till sjöss men tystnaden som rådde var nästan lite kuslig. Varför vi styrde bilen hemåt istället. Det var då vi fick syn på hästarna som lystes upp av solens första strålar genom trädens grenar. Naturen gnistrade likt diamanter och det var så fantastiskt vackert.

Dom här stunderna, dom här minuterna, när solen passerar horisonten och trädgränsen. Dom går snabbt och det gäller att passa på.

Det var som en film som rullade förbi där vi stod. Älvorna dansade genom träden och vyn ändrade sig hela tiden. Skuggor likt vålnader tornade upp sig långt bakom skogens trädtoppar. Det var både vackert och kusligt på samma gång.

Tillbaka vid torpet värmde vi upp oss med varmt kaffe och såg till att fylla magen med frukostinnehåll. Vädret var ju på topp och kreativitetslustan drog i mig, precis som den gjorde hela helgen.

För hur det än är så behöver man inte alltid åka iväg så långt för att hitta motiven. Många av dom finns i vår närhet. Som spindelnätet som glittrade så vackert mellan blåbärsrisen i vår egen trädgård.

Och våra småfåglar som alltid sjunger i högan sky, som för att ropa dit hela släkten, när vi dukat upp till lyxmiddag under lindens tunga grenar. Naturen är bra magisk. Och den ska vi vara rädda om.

Njut nu av vår fina höst ❤

Önskar er alla en fortsatt trevlig helg.

Kram och Hej

från lilla mig ❤

Annonser

Efter regn…

…kommer solsken och svamp 🙂

Regnet är verkligen välbehövligt för vår natur. Dom torra knastriga fotstegen har bytts ut till skönt mjuka toner. Man låter inte längre som en elefant på promenad utan mer som en smidig kissekatt som tyst smyger fram bland stock och sten 😉

Dessutom har skogen fått den där typiska, så härligt klassiska höstdoften. Doften från blöt mossa och svamp.

Skogen har efter regnet, fullkomligt exploderat i någon slags svampinvasion, till min och många andras glädje. 

Förutom det gula guldet så kryllar det av andra vackra svampar som får vara fotoobjekt i mina bilder.

Under sommaren blev det väldigt få besök vid vårt fina torp. Vi hade liksom annat på agendan så vi bestämde rätt tidigt att torpfixet får vara tills i höst eller nästa år. Det där sysslorna som man behöver göra för att det inte ska se så öde ut och för att slippa lära sig hantera en lie på ålderns höst… 😉

Det har vi fixat 🙂

…fast med väldigt lång tid mellan besöken. Lite sorgligt, men så är det. Nu under sensommaren och början på hösten har det dock blivit flera besök. En del bara över dagen, en del med övernattning. 

I helgen, efter ansning av gräsmatta (makens jobb), byte av skittunna (makens jobb) och annat pyssel (mitt jobb 😉 ) kände jag att jag var beredd att göra ett nytt försök att besöka skogen. Anade att det skulle finnas några läckerheter vid mina ”hemliga” ställen och det fanns det. Anade även att andra mindre trevliga varelser kunde bli påträngande… Varför jag klädde mig i cerise och rosa, smorde in armar, ben och hår med kokosolja, helgarderade mig med den nätbeklädda hatten. Tog sen med maken, kameran och svampkassen och gick in i skogen. Och där fann jag det jag sökte…

Guldet, skogens guld.

Det mesta av guldet låg nästan helt gömda i den mörkgröna fuktiga mossan. Svåra att hitta eftersom björkens numera gula löv dekorerar skogens mark. Man fick verkligen stanna upp, sätta sig ner och ta fram dom rätta ögonen. Guldögonen ❤ . Det var då man fick sig en uppenbarelse. Plötsligt fanns dom mitt framför mig och maken gjorde bäst i att hålla sig på avstånd. Ville ju inte att det lilla guldet jag fann skulle trampas ner och bli mos. Maken har ju inte dom rätta ögonen och dessutom aningens svårt med färger.

Guldet hamnade sen på middagstallriken. Stekta i riktigt smör, med salt och vitpeppar, lite mjöl och vispgrädde. Ska det vara fest så ska det 🙂 Mums!!!

Men förutom guldet det så var det andra svampar i massor, i drivor. Dom växte liksom på varandra. Färgerna varierade från vitt, brunt och grått till blått, rött och orange.

I skogen hade jag valt att ta med makroobjektivet. Inte det smartaste draget kanske för svamparna var stora som tefat och stubbarna var täckta av svampar i olika höjder och utformningar. Fick nöja mig med att fota dom lite mindre svamparna. Fokuset var inte det bästa heller eftersom fokuset var inriktat på guld i första hand.

Men några svampbilder får det ändå bli här i inlägget.

Vill också tillägga att dom färgglada svamparna här ovan inte var dom som sedan hamnade på tallriken;) Då hade det nog gått illa…

Med till torpet var våra nya skatter. Våra nyinköpta vintage objektiv.

Pentacon, Zeiss, Helios…

Om jag berättar att förra helgen när vi var i stugan, så kom jag hem med 1300 bilder, fotade under 2 dagar. I helgen kom jag hem med 820 bilder, fotade under lördagen. Det säger en del om lyckan att bära en kamera med någon av dessa objektiv på framänden. Det är så fantastiskt fascinerande att utforska våra objektiv. Heliosobjektivet har även blivit isärplockat och den yttersta linsen har placerats bak- och fram, medvetet. Effekten man får… Ja ni kära vänner ❤

Det blir som att kliva in i en fantasivärld. Det man skapat i kameran uppenbarar sig på skärmen när man tar upp dom på datorn. Det syns inte alls på samma vis på kamerans lilla display utan syns mer på stor skärm. 

Men mer om bilderna från vintage objektiven kommer lite senare i annat inlägg. Vill bara ge ett litet smakprov på hur det kan se ut.

Vad gäller min forskning kring mina hatobjekt så blir jag inte klok på hur dom fungerar… Fästingarna hålls nog bäst borta genom att klä sig med heltäckande kläder, typ våtdräkt… Dofter och färger verkar dom strunta totalt i. Faktum är att jag dom senaste gångerna dragit strumporna upp över byxorna och antingen haft stövlar eller kängor på fötterna. Fick en fjärde fästing på låret men har sen inte haft någon mera. Kanske funkar fästingspray… Oklart. Har fått tips om att spraya skor/stövlar, strumpor och byxor med sån spray för att motverka fästingattack. Funkar kanske om man går och står upprätt. Jag ligger ju för det mesta på mossan och fotar så det kan bli svårare…

Vad gäller älgflugorna så är dom helt klart färgblinda. Dom skiter fullkomligt i vilken färg man har på kläderna. Möjligen kan parfym eller annat doftande skydda något… kanske var det bara en slump igen. Förra helgen var nämligen helt galen!!! Vi hade älgflugor överallt. Dom fanns t.o.m inne i bilen. Jag hade dagen till ära sprayat mina kläder med Victoria Secret´s Love Spell body mist. Kanske, bara kanske, funkar det skapligt. Maken som inte riktigt uppskattar att dofta Victoria Secret blev galet attackerad av älgflugor. Jag vet inte hur många han plockade bort från hår och nacke, liksom på kläderna. Helgen som var, var inte riktigt lika galen men dom fanns där och dom gick till attack.

Kan säga att både förra helgen och nu i helgen så visade jag maken hur snabbt jag kan kasta av mig mina kläder… Kan ju då, i nästa mening berätta att scenen som utspelade sig båda gångerna var totalt osexig. Tröja och BH åkte av samtidigt som jag hysteriskt slog och viftade med händerna. Båda gångerna hade jag en älgfluga som klamrat sig fast på magfläsket. Alltså… HUR äckligt är inte det. Dom har alltså tagit sig förbi färger och dofter, nätbeklädd hatt för att krypa in på bara skinnet… Alltså, fy tusan vilken panik jag fick. Summa summarum…

Vill man slippa älgflugornas påträngande attacker så gör man bäst i att hålla sig borta från skogen under hösten. Man får helt enkelt hitta andra motiv. Men envis som jag är så kanske jag tar mig ut en liten liten stund i skogen här hemma. Det har inte varit lika galet som i stugan. Vi får se.

Tills nästa gång…

Ta hand om er och njut av hösten. Kram och Hej, från lilla mig ❤

Jag har funnit…

Tanken har funnits länge. Jag har beundrat och fascinerats, läst på och kollat… Så en dag…

blev det av 🙂

Några klick på Tradera och paketen var på väg. Gissa om spänningen var stor!

I vår ägo kom två nya spännande och fascinerande objektiv 🙂 och dessutom till knappt någon kostnad alls.

Eftersom maken och jag valt att fota med olika märken så löste vi det enkelt med att skaffa oss adapterringar som passade alldeles utmärkt på våra nya objektiv och VIPS!

så kan vi båda få glädje av att kliva in i den nya världen. Den måleriska, poetiska, vackra… magiska världen. 

Objektiven som båda har några år på nacken är manuella och kräver lite annan teknik från mig som sitter bakom kameran.

Man får liksom tänka lite annorlunda och vara väldigt rörlig och smidig.

Genom att använda kroppen och flytta sig fram och tillbaka samtidigt som man får vrida det lilla som går på objektiven, så bildas hela tiden något nytt.

Det är som att ständigt kliva in i nya världar.

En annan viktig sak man kan leka med när man fotar med objektiven är ljuset.

Nu är ljuset många gånger (nästan alltid) A och O, men det jag märkt under vårt korta samarbete 😉 är hur stora skillnader och uttryck bilden kan få, beroende på hur ljuset faller.

Jag upplever många av bilderna som måleriska.

Som tavlor där man inte riktigt vet, om det är ett foto eller en målning.

Andra uttryck jag känt av i bilderna är poesi, musik, romantik.

Det är just här jag funnit mig.

Det är här jag är och vill vara.

Det är så här jag upplever naturen.

Det lilla, det enkla, det vi har runt husknuten… Det kan bli alldeles magiskt.

Det ÄR magiskt

och med lite hjälp av objektiven kan jag ge det ett ännu vackrare uttryck.

Kanske inspirerar jag någon annan med att se det vackra.

Något man kan stanna upp vid och inte bara rusa förbi…

Det vackra behöver inte alltid vara så självklart. Det finns här runt omkring oss alla.

Mitt i vår ogrässamling sticker det upp små skönheter. Alla är värda att hamna på bild ❤

I den djupaste delen av trollskogen går det också att finna ett ljus.

Plaskblöt och attackerad av myror låg jag på den fuktiga mossan, strax intill den lilla bäcken och fångade ljuset.

Det går att finna ett ljus.

Ibland får man bara lägga ner lite extra möda och offra sig lite grann men det är det värt.

När dagen går mot kväll och solen sänker sig ner…

Då kan man ändra riktning och fota från annan vinkel.

Som den här gula skönheten som sträcker sig upp för att ta vara på det sista av dagens ljus, där den ståtligt står placerad på taket till vår gamla jordkällare.

Tillsammans med dom här två nya obektiven ska jag fortsätta utvecklas, utforska och skapa ❤

Tills vi ses igen…

Kram från mig ❤

Stanna upp, om så bara för en stund…

Våren rusar fram.

Susar förbi likt ett jetplan, där man riskerar att missa det fina, det vackra, det som spirar och gror.

Det känns svårt att hinna med.

April var ju precis på gång och nu står vackra maj och knackar på. Det är nu vi ska stanna upp, sätta oss ned.

Öppna våra sinnen och verkligen ta vara på naturen som vaknar till liv.

Vi ska se oss omkring,

ta in

och spara det vackra i våra minnen. 

Känna solens strålar som värmer våra vintriga kroppar.

Fylla på förrådet av fräknar,

plocka fram de bländande vita spirorna,

lagra D-vitamin.

Från sittande till liggande ska vi placera våra lekamen.

Bli varse om den ännu lite fuktiga marken genom kläderna.

Känna vårens dofter och beundra naturens skönheter. 

Vi ska följa skönheternas olika stadier.

Från liten och oskyldig till stor och ståtlig.

Med långa stjälkar strävar dom alla, precis som vi, mot solen och ljuset.

Precis som vårens vackra skönheter blommar vi ut när naturen vaknar och dagarna blir långa och ljusa.

Naturen väcker känslor,

vårkänslor

Kärlek ❤

Naturen fylls av blommor likt den vackraste melodi.

Jag kan höra dess toner och jag fylls av musik.

Sök dig in i skogen.

Sätt dig ner.

Se ljuset.

Just det ljuset går inte att beskriva.

Det går bara att känna.

Ljuset i den mosstäta gammelskogen är oslagbart och måste upplevas. 

Men även om livet just nu känns lite grått, lite svart, lite vitt…

sätt dig ner, se dig omkring…

Naturen är lika vacker, utan färg. Man måste bara stanna upp och se. Öppna våra sinnen.

Det vackra finns där även om det känns tungt.

Naturen är fantastisk

Naturen är medicin, min medicin, min återhämtning, min laddare

På torra löv i vårsol

Det knastrar under mina fötter

när jag sakta tar mig fram

ett steg i taget

på det torra täcket av löv.

Täcket som skyddat och isolerat

gömt och bevarat

minnen från året som passerat.

Det är dags att vända blad

se fram emot det nya.

Det som spirar och gror

det gröna, ack så underbara.

Sakta vi gå genom stan…

på lätta steg, som att gå på moln

uppfyllda av inspiration, fascination…

efter att få varit med

och lyssnat

på fantastiska föreläsare, sett deras bilder…

Jag kunde verkligen inte hålla mig

från skogen och kameran.

Dagen efter låg jag där,

i skogen,

i mossan,

bredvid skogens brusande å,

på stubbar och stenar…

och skapade mina bilder.

Kryper ner, kryper in…

Ser ljuset kämpa sig igenom

en gammal rotvälta som blivit kvar

strax intill bäcken

som brusar och virvlar

av vårglatt vatten.

Roten, den murkna, lite porösa

nu täckt av lava och mossa.

Små små strån nås av den värmande solen.

Tar min uppmärksamhet.

Strax där nedan speglar sig skogen

i det härligt livfulla vattnet och återbildar det jag ser,

ger en fantastisk bakgrund.

En bild av naturen.

Plötsligt får man känslan

av att befinna sig längst ut på bergets kant…

Stannar upp, vågar inte gå fram… Men vet,

att allt enbart är i min fantasi.

Den lilla lilla världen ❤ 

I den mörka delen av skogen

dit solen strävar med sitt ljus.

Där kämpar det nya,

vill ta del,

få sin dos mättad.

Precis som jag, söker mig ut.

Vill ha ljuset, solen, värmen.

Tar mig ner mot det livfulla vattnet som rinner över stockar och stenar.

Stannar upp,

känner in den något fuktiga kylan som når min kropp.

Kylan från det kalla vattnet som bitvis är täckt av is.

Precis som att det lilla lilla i skogen är magiskt, så är även vatten magiskt.

Ingen bild blir den andra likt.

Vattnet bildar hela tiden olika mönster.

Tar fram min leklusta,

mitt skaparbehov,

leker fram en känsla.

Min känsla.

Vid torpet

har våren börjat ge livstecken på riktigt.

Knoppar som växer, vårglada fåglar i träd och buskar.

Och bäst av allt…

Årets första blåsippa

kikade försiktigt fram bland de torra löven

löven som täcker vår jordkällare.

Det gjorde verkligen min dag ❤

Våren är här på riktigt!!

Den är här för att stanna 🙂

 Och jag känner kroppen fyllas av lyckorus ❤